Så kan ödmjukt be användas i en mening
- - Förlåt mig, sade hon ödmjukt, och hennes läppar darrade som emot annalkande tårar ; jag kan icke hjälpa det.
- - Far gjorde det i fyllan och villan, det vet du, svarade han nästan ödmjukt.
- Tracbac funderade några ögonblick och svarade därpå lågmält och med ett nästan ödmjukt tonfall :
- ( ödmjukt ).
- Ödmjukt tackar jag för det minsta, men är du rik, bonde, så giv tiondet, och är du rättfärdig, så skänk allt.
- Ödmjukt med hatten i handen stod han på stora trappan framför fru Laura och tog adjö.
- ( ödmjukt ).
- Allt detta genomskådade trälarna och de försökte att ödmjukt lyda honom, men de aktade honom icke.
- O Herre, tillstäd att jag ödmjukt nalkas din tron, fast jag svirat denna natten som så många andra.
- Jag är väl ingen riktig kvinna, tänkte hon då ödmjukt och sorgset.
- Må vi då bedja om ett ödmjukt hjärta !
- Han kände det på ett bävande, religiöst, ödmjukt och storhetsvanvettigt sätt.
- Män och kvinnor gingo förbi ; en och annan saktade farten för att ödmjukt hälsa den gamla damen.
- Och Paula lyssnade ödmjukt och visste ej, hur hon skulle bete sig för att bli lik dem.
- – Jag får tacka mina lagkamrater, säger Emtell ödmjukt i den första periodpausen i Expressens livesändning då hon hunnit göra två mål.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
